Så blev Johan Kristoffersson Mr 100 procent säsongen 2015

Säsongen 2015 avgjordes 13 race i Porsche Carrera Cup Scandinavia. Johan Kristoffersson vann samtliga!
– Att vinna 13 av 13 race var skitfränt, nästan omöjligt. Det ska ju inte gå egentligen för inom motorsporten finns alltid risken att det händer något som gör att man inte kan vinna, säger Johan och tillägger:
– Men samtidigt tror jag att alla har den möjligheten, men för att lyckas måste man, som Petter Solberg säger, ha ”passion” för det man gör och orka lägga ner hela sin själ. Då vill sponsorerna vara med, då kan man bygga ett bra team runt omkring sig, människor som vill lika mycket, och skapa förutsättningar för att lyckas.
Johan hade verkligen passionen Carrera Cup-säsongen 2015 och han hade ett team vars medlemmar hade lika hög målsättning med racingen som han själv hade. De ville verkligen vinna – och de gjorde det.
Johans hundraprocentiga och oslagbara facit 2015 har ingen varit i närheten av sedan dess. Närmast den bedriften i det skandinaviska Carrera Cup-mästerskapet är, ja just det, Johan själv. När han vann mästerskapet första gången, 2012, var han först över mållinjen i 8 av 10 race (80 procent). Säsongen därpå, vann han 12 av 16 race (75 procent) på sin väg mot titeln.

Pole och seger direkt i premiären

Och vi börjar den här tillbakablicken i just den änden, när Johan Kristoffersson gjorde entré i Porsche Carrera Cup. Det var säsongen 2011 och Johan minns den väl. Framförallt av ett skäl: misslyckandet i finalen.
Men det började bra för Kristofferson Motorsports vasse debutant. Johan gjorde nämligen succé direkt genom att ta pole position och vinna premiärracet på Jyllandsringen i Danmark. Under resten av säsongen turades han och Robin Rudholm om att stå överst på prispallen. De dominerade mästerskapet stort och följdes åt till finalen på Mantorp Park. Till Östergötland kom Rudholm med två poängs ledning. Det var upplagt för jämn och dramatisk kamp om guldet.
Men tyvärr kom den av sig redan i starten i det första racet. Johan tjuvstartade, tilldömdes en drive trough-bestraffning och slutade först på tionde plats. Robin Rudholm vann och inför säsongens sista race hade boråsaren ryckt åt sig en 21-poängsledning. Att Johan avslutade på topp i epilogen hade ingen betydelse. Robin var tvåa över mållinjen och säkrade sin tredje Carrera Cup-titel.

”Det största nederlaget hittills i min karriär”

För många är kanske upplösningen på 2011 års säsong en liten parentes i den skandinaviska Carrera Cup-historien. För Johan Kristoffersson är avslutningen på Mantorp Park betydligt större och viktigare än så.
– Av mina tre första år i Porsche Carrera Cup Scandinavia är 2011 det enda jag minns egentligen, säger han.
Ändå vann han 2012 och 2013!
– Tjuvstarten som ledde fram till att jag blev tvåa är det största nederlaget hittills i min karriär. Det är så värdelöst, säger han, suckar tungt och fortsätter:
– Om jag tittar tillbaka på allt annat jag gjort i min motorsportkarriär så tycker jag att det varit okej. Men andraplatsen 2011 var inte bra alltså…
Vad som hände i starten på det första finalracet var att Johans bil kom i rullning.
– Jag rullade efter 5-sekundersskylten, men när det blev grönt ljus stod jag stilla bakom linjen.
Tjuvstart eller inte?
– Det står klart och tydligt i regelboken att man inte får rulla efter 5-sekundersskylten och det gjorde jag. Så på det sätt regeln är skriven var det solklar tjuvstart.

”Det var egentligen världens light-set-up, men vi var en jäkligt kul, liten och tajt grupp”

2012 fick Johan Kristoffersson revansch och året efter försvarade han sin mästerskapstitel. Första guldåret försökte i första hand Philips Forman utmana honom. 2013 hette vassaste motståndaren Ola Nilsson.
Med andra Carrera Cup-titeln bärgad tackade Johan för sig. 2014 lade han allt krut på sin nystartade rallycrosskarriär. Men redan 2015 var han tillbaka igen.
– Under 2014 kände jag att det ändå skulle vara skönt att köra lite mer än bara rallycross. Man kommer in i rallycrosskörningen och tappar lite finliret på racinggrejerna. Så då kände jag att jag saknade racingen. Jag ville köra mer, få fler kilometer än vad jag fick i rallycrossen, och vara oftare i tävlingsmood liksom.
Någon jättestor satsning blev det emellertid inte. Kristoffersson Motorsports fokus, både ekonomiskt och resursmässigt, låg som sagt på rallycross-VM.
– Vi hade en buss som vi sov i och en Volkswagen Crafter som vi hade verktygen i. Det var egentligen världens light-set-up, men vi hade bra ordning och det var en jäkligt kul, liten och tajt grupp.
Och väldigt, väldigt framgångsrik skulle det visa sig.

”Det var ett ganska kul startfält faktiskt och konkurrensen var bredare än när jag vann 2012 och 2013”

Säsongen 2015 fick stor uppmärksamhet redan innan premiären på flygplatsbanan i Skövde. Startfältet var nämligen mycket starkt med bland annat tre tidigare mästare: Jocke Mangs, Johan Kristoffersson och Oscar Palm.
– Dessutom kom Robin Hansson in som en superfrisk, totalt orädd fläkt på Mantorp Park och i Falkenberg anslöt Philip Morin som också var snabb. Och sedan får man inte glömma dansken, Mikkel O Pedersen.
Det här året debuterade även Lukas Sundahl i mästerskapet som även innehöll starka förare som bland annat Mats Karlsson, Lars-Bertil Rantzow och Magnus Öhman.
– Det var ett ganska kul startfält faktiskt och konkurrensen var bredare än när jag vann 2012 och 2013. Det och att jag segrade i alla 13 race gör att jag värdesätter titeln 2015 mest av mina tre. Valet är lätt, säger Johan.
Thomas Johansson har varit engagerad i Porsche Carrera Cup Scandinavia sedan starten 2004. Bland annat har han många år som sporting director i mästerskapet, en roll som han hade 2015 och som han har än i dag.
Så här sa Johansson om konkurrensen i mästerskapet för fem år sedan.
”Kanske är årets startfält det bästa någonsin i Porsche Carrera Cup Scandinavia. Nivån på förarna har varit enormt hög vilket resulterat i många riktigt bra race helt i publikens smak”.
Därmed kan vi väl konstatera att Johan Kristoffersson inte vann alla race för att han saknade högkvalitativt motstånd.

Bra klass på startfältet 2015.

”Målflaggan var precis på samma ställe då som i det första racet”

Den tolfte upplagan av Porsche Carrera Cup Scandinavia inleddes på en temporär bana på Skövde flygfält. 8.480 åskådare fanns på plats och de bjöds på tuff, jämn och underhållande racing. Speciellt spännande var det andra heatet där Jocke Mangs tog starten från pole position med Johan, som vunnit det inledande racet före Mangs, precis bakom. De båda mästarna följdes åt genom hela racet och bytte positioner ett par gånger. Avgörandet kom på det sista varvet.
– Jag åkte bakom Jocke och i flera varv hade jag sett framför mig manövern som till slut kom att avgöra racet. På det sista varvet bromsade jag mycket senare än vad han gjorde i hårnålen. Då blev han defensiv eftersom han trodde att jag försökte ta mig förbi. Men det var inte där jag hade tänkt sätta in stöten. Tanken var i stället att jag skulle ta mig om på varvets absoluta avslutning. I den näst sista kurvan åkte vi alltid på treans växel, men eftersom Jocke körde så defensivt och troligtvis på treans växel, tappade han speed i mitten på kurvan. Själv åkte jag på tvåan och fick därför mycket bättre drag genom den svängen och kom upp jämsides med honom, berättar en nöjd Johan, som tack vare sin sluga plan kunde passera mållinjen just före Mangs.
Efteråt spekulerades det i att Mangs misstaget sig på mållinjens placering. Start och mål var nämligen inte på samma plats i Skövde.
Johan ler lite åt den bortförklaringen och säger med ett leende på läpparna:
– Målflaggan var precis på samma ställe då som i det första racet. De hade inte ändrat den.

Johan v/s Jocke i Skövde.

”Jag fick ett megaupplås på en oljesträng i Hansenkurvan och vobblade rätt ut i mossen”

Med dubbla segrar från premiären styrde Johan och de andra förarna i PCCS färden mot Anderstorp och Scandinavian Raceway. Efter kvalet där såg Johan Kristoffersson långt ifrån ut som någon vinnare.
– Jag tror det var på mitt andra flygande varv, då man laddar upp för att köra riktigt fort varvet efter, som jag fick ett megaupplås på en oljesträng i Hansenkurvan och vobblade rätt ut i mossen. Först bromsade jag allt jag kunde men insåg att det aldrig skulle gå. Då gasade jag allt vad jag orkade i stället för att försöka ta mig igenom sandfållan och ta mig ut på baksidan, men där var det bara sumpmark.
– Även om det bara var andra deltävlingen såg jag mästerskapet segla iväg för mig när jag satt där i sandfållan, berättar han.
Från startposition 17 respektive 15 gav inte Johan sig själv några stora möjligheter till topplaceringar.
– Efter att ha räknat lite på förutsättningarna tänkte jag att ”nu får jag ta de poäng jag kan den här helgen och försöka vinna alla resterande race i mästerskapet”.

”Men så tänkte jag att det är alldeles för blött, det går inte, och valde regndäck i stället”

När starten för det första heatet gick stod Johan alltså i 17:e ruta. Oscar Palm hade pole position och han delade första startled med Snickar-Matte Karlsson. I tredje led stod Lukas Sundahl och Jocke Mangs. Trots ett tilltagande regn hade de båda valt slicks – som de enda i hela startfältet.
– Jag hade liknande funderingar, stod ju ändå så långt bak och hade därför inget att förlora. Men så tänkte jag att det är alldeles för blött, det går inte, och valde regndäck i stället.
Få, om ens någon, hade kört den nya bilen, Porsche 911 GT3 Cup (991 I), på regndäck innan tävlingen i Anderstorp.
– Därför tror jag att det var många längre bak i fältet som kände sig för lite inledningsvis.
Det hade inte Johan tid med. Han plockade många placeringar redan i starten, tog sig bland annat förbi en chanslös Mangs redan i kurva fyra och efter ett varv var han uppe på åttonde plats.
Åtta varv senare var Johan i ledning sedan de sista hindren på vägen, Oscar Palm och Snickar-Matte Karlsson, passerats.
– Efter att jag tagit mig förbi Mangs tog jag inte längre några risker. Jag var före och visste att jag skulle ta fler poäng än han. Jag tog det säkra före det osäkra, men lyckades ändå vinna racet och det var ju kul.

”Regnet var till min fördel, absolut. Det hade aldrig gått annars”

Det andra heatet blev nästan en kopia på det första med den skillnaden att då höll Karlsson och Palm Johan stången ända till det näst sista varvet. På det tog han sig om båda.
– Regnet var till min fördel, absolut. Det hade aldrig gått annars. Det var precis som när jag körde WTCR i Malaysia i vintras. Då startade jag 24:a och körde upp mig och vann. Det hade heller aldrig gått om det inte regnat, säger Johan och fortsätter:
– Det är alltid kul med regn och när man startar långt bak vill man alltid ha regn för det skapar så många mer möjligheter att kunna köra om.
Precis som i Anderstorp sista helgen i maj 2015.
– Ja, och efter den tävlingen mådde jag ganska bra. Speciellt efter vad som hände i kvalet. Efter Anderstorp kändes det som om jag hade lite mer kontroll över mästerskapet.

”Vem är han i den vita bilen som åker omkring som en blådåre på banan?”

Självklart var det så att Johan med sina segrar och uppkörningar skaffat sig ett mentalt övertag på sina konkurrenter. Men i nästa deltävling, som avgjordes på Mantorp Park, gjorde en ny förare entré. Och han hade ingen överdriven respekt för någon. Inte ens för Johan. Vi pratar självklart om Robin Hansson.
– Han var verkligen en frisk fläkt. Honom fick man se till att hålla sig ifrån både på test, i kval, i race, i depån. Ja överallt, säger Johan skämtsamt och skrattar.
Johan gillade verkligen med vilken attityd Hansson klev in i mästerskapet.
– Jag kommer ihåg att jag frågade farsan över radion ”vem är han i den vita bilen som åker omkring som en blådåre på banan?” För han var ju helt vild liksom. Och snabb som fan.
– Det var jäkligt kul när Robin kom in. Han påminde lite om mig själv när jag debuterade i mästerskapet 2011. Vi båda kom från ingenstans och var helt plötsligt med och yrde runt långt fram i racen.

”Han bromsade på sig och då var det bara för mig att tacka för körven och åka i mål som segrare”

Båda heaten på Mantorp Park kom att präglas av Hanssons friska körning. Johan vann visserligen det första tämligen odramatiskt, men bakom honom fightades Mangs och Hansson. I en av flera närkontakter snurrade Hanssons halvvägs ut på gräset och tappade tätkänning. Senare i racet, på sin väg upp i fältet, dömdes Hansson för en kollision med en annan konkurrent och fick 30 sekunders tidstillägg.
Några timmar senare var det dags igen. Mangs tog starten från pole position och Johan, som hamnade lite långt ut i första kurvan, kunde inte behålla andraplatsen utan fick se Hansson smita förbi. Ett varv senare var den friske nykomlingen i ledningen.
– Med tanke på att Mangs vänt Hansson i det första heatet så förstod jag att Hansson skulle göra vad som krävdes för att behålla förstaplatsen. Därför lät ja dem hållas i inledningen på racet. Sedan började de låsa upp mer och mer och när båda fick världens längsta upplåsning fattade jag att det där aldrig skulle gå. Och det gjorde det inte heller.
På det 17:e av de 22 varven tvingades Hansson slänga in handduken med punktering. Johan avancerade till andra plats, men luckan upp till Mangs såg allt för stor ut för att Johan skulle bygga vidare på sin segersvit.
– Han hade segern i sin ficka, men så fick han en dålig varvning så jag kunde komma ikapp. På det näst sista varvet låtsades jag störtdyka på honom i slutet på start och målrakan. Han bromsade på sig och då var det bara för mig att tacka för körven och åka i mål som segrare ett varv senare.

Johan och Mangs sida vid sida på Mantorp Park.

”Han fick ett Jesus-moment i snabba högern på baksidan och jag kunde ta mig förbi”

I Falkenberg, som var nästa anhalt, kom årets sjunde och åttonde seger för Johan.
I det första heatet tog han starten från pole position. Han skuggades av Mangs genom hela racet, men bjöd inte på någon lucka.
I det andra heatet stod Lars-Bertil Rantzow i pole position. Johan, som startade i tredje ruta tog sig snabbt om Oscar Palm, som fick för mycket hjulspinn och inte alls fick till starten från positionen bredvid Rantzow i första startled.
– Jag vet inte om Oscar åkt eller om han står kvar än. Jag har inte kollat, men det kan hända att han fortfarande står kvar på startplattan i Falkenberg, skämtar Johan, som tog rygg på Rantzow.
– Men han fick ett Jesus-moment i snabba högern på baksidan och jag kunde ta mig förbi. Det var ganska odramatiskt.

L-B Rantzow tog täten i Falkenberg.

”Han var nog ganska sugen på att ta en seger tror jag”

Till Karlskoga och Kanoloppet kom Johan med en möjlighet att säkra titeln, och med en ny dubbelseger var det precis vad han gjorde. Fast det kommer han inte ihåg.
– Nej, faktiskt. Jag minns inte att vi säkrade mästerskapet där på Gelleråsen.
Han tittar på segerbilden på sig själv tillsammans med Ronnie Bergström (se den här nedan) och säger:
– Så den här bilden är alltså från Karlskoga? Jag trodde den togs i finalen på Knutstorp. Så Ronnie (ingenjör Bergström = vår anm.) blev så jäkla glad alltså. Helt otroligt!
Johan tog ledningen från pole position i det första heatet och såg ut att gå mot en kassaskåpssäker seger. Men på det sista varvet gjorde han ett litet misstag och bjöd in Jocke Mangs.
– Jag bromsade på mig lite i Ejes, Mangs fick kontakt och försökte dyka på insidan om mig i gamla depåsvängen. Han var nog ganska sugen på att ta en seger tror jag, säger en leende Johan.
Det blev kontakt, Mangs bil klättrade på Johans och blev luftburen. Men han tog sin inte förbi. I stället tilldömdes Mangs 30 sekunders tidstillägg för attacken och blev inte bättre än nionde man.

Johan och Ronnie guldposerar i Karlskoga.

”Jag sa att han skulle tjuvstarta och så gjorde han det! Helt otroligt!”

Robin Hansson, som slutat tvåa i det första heatet, stod i pole position i det andra. Läge för den snabbe göteborgarens första seger – och stopp för Kristofferssons segersvit? Snacket gick i depån där Johan, som delade första startled med Hansson, hade ett helt annat resonemang med pappa Tommy innan start.
– Det är helt sjukt egentligen men innan jag åkte ut till start sa jag till farsan att ”Robin Hansson kommer att göra en tjuvstart”. Och så gjorde han det! Helt otroligt!
Trots det tog Johan ändå starten, men redan på det andra varvet bromsade sig Hansson förbi efter långa rakan.
– I det läget visste jag att han tjuvstartat och fått en drive trough. Därför var det inte riktigt läge att börja stänga honom, konstaterar Johan, som vann före Mangs och därmed säkrade sin tredje titel i mästerskapet.

”Någon gång under en hel säsong trillar man dit”

Men tanke på hur överlägsen Johan var den här säsongen var det egentligen aldrig något snack om att han skulle bli mästare eller inte. Var guldet skulle hamna var tämligen givet en bit in i mästerskapets andra halva. Därför blev det heller aldrig någon jättestor grej att Arvikasonen avgjorde i Karlskoga. Inte ens i förhandssnacket inför tävlingen pratades det så mycket om att Johan kunde säkra titeln. Redan då låg fokus på hans eventuella möjlighet att vinna alla race i mästerskapet. Så här sa han själv i en förhandsartikel på www.carreracup.se inför Kanonloppet.
”Att vinna samtliga heat vore fränt. Inför varje säsong har man givetvis alltid målsättningen att vinna varje tävling man ställer upp i, men att verkligen göra det är en annan sak och jag tror att det blir svårt om jag ska vara ärlig.”
• Varför?
– Det är så mycket som ska stämma och dessutom är motståndet bra. Konkurrenterna är i hasorna på mig och någon gång under en hel säsong trillar man dit.”

”Jag kunde lika gärna stått kvar där och sopat ihop resterna av bilen fortfarande”

Till deltävlingen på Solvalla den 12 augusti hade KMS guldfolierat Johans Porsche 911 GT3 Cup. Men skulle han lyckas fortsätta vinna? Det var den stora frågan.
Inför deltävlingen hade flera konkurrenter gett uttryck för att de gärna ville spräcka mästarens segersvit. Man kunde ana en viss frustration bland dem.
”Kul att de fortfarande försöker, men jag har inte för avsikt att släppa någon seger ifrån mig”, kontrade Johan kaxigt.
På klassisk travmark fick han emellertid bekänna färg som aldrig tidigare under säsongen, men det var faktiskt Johan själv, och inte någon av de andra förarna, som fixade ett trendbrott. För första gången under säsongen var han nämligen snabbast i kvalet! Otroligt påpassligt med tanke på att deltävlingen på den trånga banan i Stockholm bara omfattade ett race.
– Kvalen var min svaga punkt även 2012 och 2013, men speciellt 2015 då vi körde på nya, hårdare däck. Medan andra helt plötsligt kunde dra till med ett kvalvarv som var tre tiondelar bättre än deras näst bästa så åkte jag i stort sett lika fort vartenda varv i kvalen. Det skiljde bara några hundradelar, ibland tusendelar, på mina fem bästa varv. Jag knäckte aldrig riktigt koden på de där däcken – att kräma ur det absolut bästa ur dem. Eller så chansade jag inte tillräckligt…? Jag vet inte. Jag var inte bra på det i alla fall.
Men på Solvalla 2015 verkar det ändå som om Johan chansade en hel del för att vinna kvalet och nå säsongens kanske viktigaste pole position.
– Jag kommer ihåg det varvet faktiskt, säger han, ler och tillägger:
– Jag kunde lika gärna stått kvar där och sopat ihop resterna av bilen fortfarande.

”Jag och Ronnie har aldrig riktigt knäckt koden på den där banan”

Solvalla är ingen av Johan Kristofferssons favoritbanor.
– Av någon anledning har vi inte varit snabba där. Vi var långsamma där redan 2012 när vi var där första gången med Porsche. Jag vet inte men jag och Ronnie har aldrig riktigt knäckt koden på den där banan.
Men tanke på det var pressen på Johan extra stor inför kvalet. Kanske behövde han ha pole för att hålla liv i sin segerrad? Själv var han i alla fall övertygad om det.
– Jag visste att jag var tvungen att ta pole och då fick jag helt enkelt göra det.
Kvalet 2015 blev en kopia av det 2013.
– Båda åren avgjorde jag kvalet till min fördel med ett sista Kamikaze-varv. Jag minns att jag tittade på klockan när jag passerade start och mål och båda gångerna tänkte jag att det här blir mitt sista varv. Jag resonerade ungefär så här med mig själv: Antingen sätter du snabbaste varv nu eller så får du starta längre ner i fältet.
2015 lyckades Johan knipa poleplatsen med 53 tusendelars marginal.
– Helt sjukt. På andra banor behövde jag aldrig ta i det där allra sista, men på Solvalla har jag varit tvungen att göra det varje gång och jag vet egentligen inte varför.

”Det var som en hel jäkla krigsarmé”

Från pole position tog Johan starten. So far so good, men vad som sedan väntade är snudd på en modern racingklassiker. 15.560 åskådare fick se en defensiv Johan Kristoffersson göra allt för att hålla uppvaktande konkurrenter bakom sig.
– Problemet var att Jocke Mangs var snabb från början vilket gjorde att jag fick åka och stänga honom. Jag åkte sakta längst in i kurvorna och fick därför aldrig upp temperaturen i framdäcken. Bakdäcken däremot blev bara varmare och varmare och i takt med det ökade obalansen i bilen.
Bakom Johan turades segersugna konkurrenter om att utmana mästaren.
– Det var som en hel jäkla krigsarmé. Mangs var het som fan, Morin körde på mig och Pedersen attackerade också. Alla var på.
Solvallapubliken stod upp och jublade. De fick se säsongens bästa race.
Halvvägs in i loppet, när konkurrenterna bakom Johan bytte placeringar, såg mästaren sin chans.
– Äntligen fick jag den lucka jag ville ha. Då tänkte jag att nu måste jag få fart på mina jäkla framdäck. Men då kom Pedersen, som var snabbare än vad jag var, så jag hade inget annat val än att fortsätta köra defensivt. Jag minns att Pedersen tryckte mig i sidled längs med hela startrakan på ett av varven. Jag satt med gasen i botten och styrde höger hela vägen in mot första sväng. Att jag inte hamnade i muren var helt sjukt.
Johan vann till slut racet med Morin som tvåa och Oscar Palm trea. Både Mangs och Pedersen bröt.
Johan medger att han aldrig någonsin kört lika defensivt i sin karriär.
– Nej, absolut inte ett helt race. Det tog nog priset faktiskt. Det var till och med så att jag själv funderade över om jag verkligen kunde köra som jag gjorde, men man kan ju inte ge upp heller. Vill de bli av med mig får de väl skicka mig på h-vete. Jag kan ju inte bara ge bort segern.
• Hade du ärligt talat klarat att behålla ledningen om racet hade avgjorts på någon annan bana än Solvalla?
– Ja, men det tror jag (skratt). Det hade säkert gått på något vis.
• Men medge att Solvalla var en perfekt bana att vara i den situation du var i då?
– Ja, absolut. Det är väl inget snack om att det är den enklaste banan att göra det på, men det finns ju inget som säger att det inte skulle gå på någon annan bana för det, svarar Johan.

”Det är enda gången i min karriär som jag varit nervös”

Finalen avgjordes på Ring Knutstorp, en bana som Johan, till skillnad från Solvalla, verkligen tycker om.
– Jag gillar Knutstorp och har alltid känt mig stark där i Porschen, speciellt i mittsektorn. Sedan är faktiskt Oscar Palm alltid snabbast i tredje sektorn. Han är skitsnabb där av någon anledning. Jag vet inte vad han gör.
Palm var snabb nu också, men Johan dominerade. Han var snabbast på det officiella testet, vann kvalet och vann båda racen från pole position.
– Men i kvalet strulade det. Min display dog så jag körde utan växelindikator, temp, lampor, tider. Jag hade ingenting. Vi fick den utbytt till racedagen, men jag var ändå lite orolig.
Vad var det som orsakat felet, kunde det hända igen och skulle bilen gå ett helt race utan display? Magnus Karlsson på Mtech garanterade emellertid att det inte var någon fara.
– Min taktik i det första heatet var att jag gärna ville ha Lukas Sundahl, som stod bredvid mig i första startled, med mig som tvåa ut ur första sväng. Så jag åkte inte fortare än vad jag behövde för att Lukas skulle kunna åka med mig runt på yttern. När jag såg att taktiken lyckats och Lukas var bakom mig tänkte jag att ”det var bra”.
Några timmar senare var det dags för nästa race. Säsongens sista och det som skulle avgöra allt – om Johan skulle gå igenom mästerskapet obesegrad och skriva ett stycke racinghistoria.
– Det är enda gången i min karriär som jag varit nervös och jag minns att jag tänkte ”det vore bra surt om jag inte skulle lyckas vinna det här racet också”.
– Jag fokuserade på starten, ville få till den bra och när jag kunde ta mig ut ur den första kurvan som etta och tittade i backspegeln så var jag säker. Nu vinner jag. Det var fränt. Sedan åkte jag bara lagom fort den 19 varven för att de andra inte skulle vara i närheten.

Kanske regnet i Anderstorp var min mesta stolpe in”

Genomgången av Johan Kristofferssons magiska Carrera Cup-säsong 2015 är över. Klockan visar att intervjun snart pågått i två timmar.
Johan har gett många svar, avslöjat sina innersta tankar och gett uttryck för både glädje och frustration. Några frågor återstår emellertid. En är:
• Vilket av segrarna den där säsongen är du mest stolt över?
– Det vet jag inte. Det är nog ingen mer än någon annan.
• Inte ens segrarna från hopplösa utgångslägen i Anderstorp?
– Nej, jag är nog inte mer stolt men de andra skämdes nog mer (skratt). Men jag vet inte om det är grund nog för att vara mer stolt.
• Håller du med mig om jag påstår att man inte vinner alla 13 race i ett racingmästerskap utan att ha lite stolpe in, lite tur?
– Ja, absolut. Det är helt omöjligt.
• När tycker du då att du hade mest tur?
– Nej, inte tur. Stolpe in och tur tycker jag är två helt olika saker.
• OK, när hade du mest stolpe in då?
– Jag vet inte, det är skitsvårt att säga, men kanske var det ändå att det kom regn, det bästa jag vet, i deltävlingen i Anderstorp. Trots att jag själv gjort bort mig i kvalet kunde jag, tack vare regnet, få ett bra övertag på mina konkurrenter. Kanske var det som lade grunden för hela mästerskapet? För efter det så… Jocke hade ju aldrig gjort det där misstaget på Mantorp Park om det inte hade varit jag som kommit ikapp honom. Vilken annan förare som helst i startfältet så hade han ju aldrig bromsat på sig in i första sväng. Det hade aldrig hänt. Så egentligen var det kanske regnet i Anderstorp som var min mesta stolpe in.

”Jocke var en riktigt bra racer och det var alltid kul att tävla mot honom”

Jocke Mangs är omnämnd många gånger i den här artikeln. Vid inte mindre än sju tillfällen tog han målflagg som tvåa bakom Johan Kristoffersson.
– Körde jag ens med 2015? skojar Jocke när vi antar att han kanske inte lyckats förtränga att Johan vann alla race det året.
Jocke var nära att spräcka den unika segersviten vid några tillfällen. Själv tycker han att han var riktigt nära två gånger.
– Mantorp och Skövde. Bägge gångerna var jag i ledning men efter helt egna misstag tappade jag det. Klart tungt! I Skövde tog jag fel på mållinjen i race två. Jag hade innerspåret mot målkurvan och hade tagit segern om jag inte slagit av, säger han.
Vad Johan tycker om den förklaringen har ni redan läst.
Jocke Mangs var en av de första att hylla Johan Kristoffersson efter målgången i säsongens sista race och han gör det gärna igen.
– Det är bara att gratulera Johan och KMS till en fantastisk insats under 2015. De var grymt starka och förtjänade denna grymma prestation.
Sportslig som alltid – även om han självklart var frustrerad vid flera tillfällen under säsongen.
– Det mest frustrerande racet var Solvalla. Där var Johan riktigt långsam, men i stället för ta mig förbi honom så förstörde jag mitt eget race genom att köra sönder kylaren, konstaterar han.
Duellerna mellan Johan och Jocke präglades av ömsesidig respekt, något Johan är noga med att påtala.
– Jocke var en riktigt bra racer och det var alltid kul att tävla mot honom. Vi kunde åka nära varandra utan att köra ihop. Det var jäkligt kul. När jag körde om honom i Skövde så kom han tillbaka och tog tillbaka förstaplatsen. Då tänkte jag att det här blir nog en rolig säsong, han ger inte upp bara för att man kört om honom en gång, berättar Johan.
Jocke gav inte upp, men fick ändå ge sig.
– Men om jag blickar tillbaka på 2015 nu så känner jag mig inte direkt besviken över något. Johan körde väldigt mycket bil, jag körde ett test, drev två företag och diskuterade priser med kunder mellan passen. Vi hade grym fart på försäsongstestet och på premiären i Skövde, men tyvärr tappade vi bort oss i inställningarna till deltävling två i Anderstorp och hittade sedan inte rätt någon gång i resterande race, säger Jocke, som i likhet med Johan Kristoffersson och Robin Rudholm har tre Porsche Carrera Cup-segrar på meritlistan.
Mangs vann mästerskapet 2008, 2009 och 2017.

”Vad jag säger till Jocke här? Kanske att målflaggan var på samma ställe i race två som i race ett (ha, ha)”.

Bilder.
Tony Welam, Daniel Ahlgren, Jerry Karlgren, Jerker Johansson